13/11 2016
Liljeholmsbadet, Stockholm enda flytande bad, är hotat av nedläggning. En teknisk utredning gjord under sommaren 2016 uppdagade sådana brister i konstruktion och säkerhet att fastighetskontoret i Stockholm stad den 17 augusti brådstörtat beslutade att stänga badet. Den konsult som fastighetskontoret anlitat menade dessutom att kostnaderna för att renovera badet skulle vara så höga att man i så fall bokstavligen skulle "kasta pengarna i sjön". Mot bakgrund av de många speciella värden som Liljeholmsbadet tillför och att det idag råder en brist på inomhusbad i Stockholm undrar man hur detta kunna gå så långt. Badet har med åren tagit plats som en kulturinstitution i Stockholm och är ett unikt inslag i stadsbilden. Enligt kundundersökningar har Liljeholmsbadet återkommande de nöjdaste badgästerna av alla bad i Stockholm. Omtanken om badgästerna var redan från början en viktig prioritet vilket framgår av en artikel i Sv D 28 april 1930 där det då nya badet beskrevs; "Liljeholmsbadet är avsett att användas året runt och innehåller en simhall med simbassäng, bastu och avklädningsrum m.m samt kraftiga uppvärmningsanläggningar, så att man även vid stark vinterkyla kan hålla sommartemperatur inomhus. Badet är byggt med tanke på att i möjligaste mån ge badgästerna intrycket av ett friluftsbad. Väggarna mot söder och väster äro nästan helt av glas, så att badgästerna från sina avklädningsplatser kunna över bassängens vattenyta se ut över den omgivande sjön och landskapet. Om sommaren kunna dessa fönster öppnas så att sol och luft få spela in i badet. Anordningar äro vidtagna för att utanför fönstren lätt över vattenytan anordna en två meter bred balkong utmed hela långsidan mot söder, där badgästerna kunna ligga och sola sig vid lämplig väderlek."
📷
Foto; Stockholmskällan Den konsult Stockholm stad anlitat under sommaren 2016 ger sin bakgrund till varför badet tvingats stänga. När den senaste renoveringen gjordes kring år 2000 skrevs en rapport om att nya mer omfattande åtgärder skulle behöva vidtas efter senast 10 år. Nu, efter 16 år, har fortfarande inga åtgärder vidtagits. Badet har omfattande skador och kostnaderna för att renovera har skjutit i höjden. I Svenska Dagbladet skriver Elisabeth Andersson om avstängningen av badet http://www.svd.se/att-radda-ett-badhus-ar-inte-pengar-i-sjon och väcker frågan om hur Stockholm stad sköter besiktningar och löpande underhåll. Frågan som politiker i fastighetsnämnden nu under hösten har att ta ställning till är hur man ska prioritera mellan olika samhälleliga värden. Lägger man ner badet går man miste om de stora kulturella och sociala värden som är unika för just detta bad. Dessutom avhänder man sig möjligheten av att, utan att behöva ta värdefull mark i anspråk kunna erbjuda stockholmarna friskvård och rekreation på en centralt belägen plats innanför tullarna. Säljer man ut badet finns risken att många stockholmare skulle exkluderas om det gamla badet, som vi har lärt känna det, omvandlas till en annan slags och mer exklusiv badinrättning. Det är klart att det kommer att svida ekonomiskt, men givet att orsaken till att badet stängts är ett eftersatt underhåll borde rimligtvis det mest ansvarstagande för staden vara att i första hand renovera och återställa badet, i andra hand att bygga en replika på samma ställe. Sympatiserar man med det förstnämnda finns möjligheten att skriva under på; Min Kampanj; Bevara Liljeholmsbadet http://www.minkampanj.nu/petitions/bevara-liljeholmsbadet Gröndals Intresseförening